Nej nu jävlar.
Bloggen, I'm back.
Jag har försökt några gånger innan, men denna gången är det på riktigt.

Tänk vad bra det hade varit om jag hade bloggat under Berlinvistelsen. Då kanske jag faktiskt hade kommit ihåg vad jag gjorde. Mitt minne är inte det bästa och om några månader kommer jag ha glömt av i princip allt. Inte så nice. Men sånt är livet. Jag ska helt seriöst ta och träna upp mitt minne.

Jag googlade det där med minnesträning (google is my best friend) och hittade en artikel. Tydligen kan långvarig stress ge bestående minnesförsämring. Tillfällig stress kan ge tillfällig minnesförsämring. Ett halvår i en stressig miljö kräver ett halvårs rehablitering. Jag har inte varit stressad sen förra våren vilket betyder att jag borde vara färdigrehabliterad vid det här laget. Men icke.
Att läsa böcker och tidningar, lösa korsord, se på tv och leva ett engagerat liv ska hjälpa om man vill få bättre minne. Jag kan gå med på att läsa böcker och tidningar, se på tv och i viss mån leva ett engagerat liv (beroene på vad det betyder, jobba är uteslutet fram till sommaren). Låter ju inte allt för svårt att lyckas, något måste man ju göra när man inte har några direkta planer på två veckor.
Nej, det här ska nog gå bra, jag ska allt få mitt minne tillbaka.