Jag fick precis (eller ja, läste precis, jag fick det tidigare idag) världens gulligaste mejl från Hanna. Jag började liksom gråta. Och nu sitter jag och ler, haha. Fy faan vad jag saknar henne, det börjar verkligen bli olidligt. Men nu är det verkligen inte lång tid kvar tills hon kommer hem! Lite mer än en vecka bara. Jag kan verkligen inte förstå att det har gått åtta månader. Det är heeelt sjukt. Tack och lov att hon inte skulle vara borta längre, då vet jag inte vad jag skulle tagit mig till!

Nej, nu ska jag svara på det urgulliga mejlet och sen ska jag sova. Jag är helt slut efter fyra dagars jobb, jag sov ganska länge natten till idag men ändå vaknade jag med svarta ringar under ögonen. Imorgon bangar jag skolan och sover ut ordentligt.

Sov gott allihopa!