Nu ska jag inte börja tjata om min piercing direkt utan istället langa peppen...

Den är en månad kvar. En månad. Jag är så grymt jävla pepp.
Jag kommer nog inte riktigt fatta förrän jag står där, inte ens då. När Linnéa säger "De är i Sverige nu" kommer jag inte tro på henne. När vi står i kön kommer jag tro att vi väntar på något annat. När vi står därinne kommer jag inte kunna tänka. Sen kommer chocken.
Underbart.