Idag brast det.

Jag visste att jag inte skulle kunna hålla allt inne hela tiden, men jag hade bara hoppats på att jag skulle klara mig tills efter projektarbetet var inlämnat. But I didn't make it.
Det var bara en liten sak som utlöste allt, precis som jag visste att det skulle vara. Droppen liksom.
Det känns skönt på ett sätt, men sen samtidigt finns ju ångesten kvar. Så då känns det bara värre att jag har börjat släppa ut den. Den känns på ett annat sätt då. Om ni fattar vad jag menar.

Jag HATAR det här.

Och fan vilket deppigt inlägg. Men det känns inte bra nånstans just nu.